Christian-Pontus Anderssons skulpturer befinner sig i ett mellanland där allt tillsynes är vackert, stilla och fridfullt. Men faran lurar runt hörnet och det blir smärtsamt vackert när livet möter döden. Och är det inte just i skörheten och smärtan som livet känns som allra starkast?
Christian-Pontus Andersson (född 1977 i Sverige) skapar skulpturer som verkar befinna sig i en annan värld. Den unge mannen är naken. Han står alldeles stilla och blundar och han bär ett lamm över axlarna. Vi vet inte om lammet sover eller är dött. Den unge mannen avslöjar inget med sitt ansiktsuttryck, utan verkar snarare vara djupt försjunken i sina egna tankar. Hur vi än betraktar honom så visar han inte på någon rörelse. Som betraktare slås man av känslan att bevittna ett fruset ögonblick – en stund i tiden som aldrig mer kommer igen.
Christian-Pontus Anderssons skulpturer befinner sig i ett mellanland där allt tillsynes är vackert, stilla och fridfullt. Men faran lurar runt hörnet och det blir nästan smärtsamt vackert när livet möter döden. Och är det inte just i skörheten och smärtan som livet känns som allra starkast?
