Alternativ II, 1969
Sten Eklund var en särling i svenskt konstliv. Hans egensinniga målningar på glas präglas av en människans frånvaro. Inte på så sätt att människan inte existerar, utan bara att hon inte finns representerad i bilden. Men hennes verk gör det, för det är maskiner och konstruktioner och vinklar och paralleller som dominerar Eklunds verk. De tidiga glasmålningarna från det sena 1960-talet och 1970-talet påminner om arkitekt- eller ingenjörskonstruktioner. Frågan är om Eklund vurmade för futurismen, den tidiga 1900-talsriktningen som med särskilt starkt fäste i Italien spådde människans strålande framtid med hjälp av maskinella underverk? Det är lätt att tro när vi ser hans eleganta glasmålningar och hans sirliga akvareller i klara färger. De verkar ju så lugna och ordningsamma. Men snarare ifrågasatte Eklund detta, för vad händer med människan när maskinen tar över? Sextio år före sin tid förde Eklund en konstnärlig diskurs som i mycket minner om den som idag förs angående artificiell intelligens och den påverkan det har och kommer att ha på mänskligt liv. Någon klok människa sa att konstnärer är vår tids apostlar och i fallet Eklund verkar det stämma.
