Passeggiata, Rome, 2017
Ridley Howard växte upp med en målande farfar och som barn tecknade han konstant, allt från loggor till landskap och varvade detta med akvarellmåleri. En bildlärare i grundskolan fångade upp hans intresse och introducerade honom till 1900-talskonsten, till den moderna och den samtida konsten. Konstnärer som Ed Ruscha och Robert Rauschenberg kom att spela en stor roll för honom som ung. Howards bildvärld är till synes alldeles läsbar. Det är ett tydligt och figurativt bildspråk som verkar berätta någon form av historia. Men det betraktaren snart blir varse är att konstnären bara erbjuder oss ett litet utsnitt. Något pågår utanför bildplanet som vi inte kan se eller uppfatta. Konstnärens mjuka och nästintill romantiska färgbehandling står i kontrast till det figurativa anslaget och skapar en suggestiv och stämningsrik bild som är lika full med information som med frågor.
I denna målning möter vi en skarp kurva, omgärdad av grönskande vegetation som letar sig ut på den asfalterade vägsträckan. Mot en klarblå himmel ser vi en kvinna, eller rättare sagt, endast hennes ben och fötter iklädda höga rosa klackar. Kvinnan verkar sväva mot den klara sommarhimlen alldeles högst upp i bildplanet. Det finns något surrealistiskt över hela kompositionen. Titeln Passeggiata, Rome, är både italiensk och engelsk och översätts till Promenad, Rom. Är det en slingrande väg på kullarna runtom Rom vi ser? Och är det där denna kvinna promenerar? Det alldeles uppenbara blir i Howards romantiska och måleriska värld det absurda och som betraktare påminns vi om att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.
