Under spöktimmen, 2014-2016
Vad är det som skapar minnen, igenkänning och beskriver en plats? Kanske är det just i detaljerna som nycklarna finns. Omid Delafrouz skapar bilder av bilder. Hans stora digitalt konstruerade teckningar blir både tidskapslar och kulturella markörer och hans konstnärskap handlar om associationer och symboler som blir betydelsebärande. Detta verk av Delafrouz visar en ung kvinna som verkar ha somnat liggandes i en soffa med benen på en stol. Bredvid henne i soffan står en tallrik med en burk med cider, där finns ett askfatt, en cd-skiva och ett häfte med Törnrosa på och en liten bok som verkar vara ett seriehäfte. Bilden kryllar av igenkänning och detaljer; klistermärkena på stolen, den röda telefonen, plastbackarna ställda på högkant som får fungera som bokhylla och förvaring. På väggen sitter flera planscher och bilder, en av dem verkar vara Edvard Munchs målning Dagen efter från 1894. Den unga kvinnan i de rosa shortsen verkar ha somnat i snarlik position som kvinnan i Munchs målning och på golvet i tonårsrummet står tomburkar. Mot väggen ovanför soffan lutar utställningsaffischen från den legendariska utställningen Hon – en katedral på Moderna Museet i Stockholm 1966. Allt dessa detaljer är nycklar till en tid och en generation. Detaljerna kan verka lika inkluderade som exkluderande för den som saknar samma referenser. Betraktaren tillåts fundera kring scenen och bygga sin egen berättelse. Bilden i sig blir också en tidsmarkör, printen skapad av den digitala bilden.
