Familjen Bonnier har en lång historia som konstsamlare och mecenater. En av familjemedlemmarna, Eva Bonnier, blev också en betydande konstnär. I dag finns stora delar av samlingarna tillgängliga i fastigheterna som ägs av familjeföretaget. Nyare konst visas i Bonniers konsthall.
Familjen Bonnier har i generationer haft avgörande betydelse för ett rikt och avantgardistiskt svenskt konstliv. Enskilda familjemedlemmar har varit mecenater för aktiva konstnärer och modiga gallerister. Likaså har Maria Bonnier Dahlins Stiftelse och dess stipendium samt Bonniers Konsthall stor betydelse för arbetet med att främja en fri och öppen konstscen. Att värna om det fria ordet är en av hörnstenarna i familjen Bonniers publicistiska gärning. Att värna den fria konsten är en naturlig följd av det.
Huset på Torsgatan 21 präglas av att framsynt visa intressanta och utmanade konstverk, både i den stora entréhallen och längre in i huset: Restaurang, ljusgård, konferensrum med mera. Konsten på Torsgatan ägs till största del av Christel Engelbert (många verk inköpta av Jeanette Bonnier), Pontus Bonnier, Jeanette Bonniers Stiftelse samt Bonnier Holding. Bonnier Fastigheter äger också några verk.
De privata ägarnas glöd och initiativ har varit helt avgörande för Bonniers identitet som en konstsamlarfamilj. I modern tid har Gerard Bonniers samlande haft mycket stor betydelse för den svenska konstens utveckling från mitten av 1900-talet. En betydande del av hans samling finns i Bokförlagets fastighet på Sveavägen i Stockholm.
Jeanette Bonnier samlade såväl svensk som internationell konst. Djup vänskap och stark solidaritet genomsyrade hennes kontakter med såväl konstnärer som konsthandlare. Hon stöttade privat allehanda kreativa projekt, från rena utställningsidéer, till stödköp av konstnärer som hamnat i ekonomisk knipa och katalogprojekt som aldrig annars hade blivit av.
Det mesta av den konst som visas på Torsgatan är av nordiska konstnärer inköpta till största delen av svenska gallerister, men där finns också fantastiska verk av utländska konstnärer. Några av de verk som hänger i de allmänna utrymmena är av Gunnel Wåhlstrand, Jan Håfström, Maria Friberg, Dan Wolgers, Carl Hammoud, Antony Gormley, Tony Matelli (den kräkande apan vid hissen), Jean Tinguely och Siobhán Hapaska. En del verk är platsspecifika medan andra är köpta på utställningar.
Samlingen är mycket dynamisk eftersom konsten köpts in under så lång tid att man kan följa hur konstscenen utvecklats under åren. Material förändras över tid från oljemåleri och bronsskulpturer till assemblage, videoverk och rörliga verk.
När det gäller Jeanette Bonniers Stiftelse och Maria Bonnier Dahlinstipendiet så är det värt att nämna att Jeanette Bonnier var benhård med att konstnärerna fick göra precis vad de ville med de pengar som de erhöll. Pengarna skulle inte under några som helst omständigheter öronmärkas för ett särskilt projekt eller verk. Det speglar hennes mänskliga sätt att förhålla sig till det fria skapandet – konstnären måste själv få bestämma.
Inte någon annan familj har i Sverige haft en så betydande roll för den samtida konsten. Skapandet och det fria uttrycket har stått i centrum. Så bevaras och utvecklas en fri konst.