Utan titel, 2021
Liva Isakson Lundin (född 1990) mottog 2018 Maria Bonnier Dahlins stipendium för sina monumentala och rumsliga skulpturer och installationer. Med ett helt eget konstnärligt språk, skapar hon skulpturer som är både mjuka och hårda, statiska och rörliga. Det är som att hon låter motsatsförhållanden göra upp, hon har släppt dem fria på en arena, men hon gör det med den fulla vetskapen att de kontrasterande materialen obönhörligen till slut måste samsas och ingå i samma dans där de är fullt beroende av varandra. För utan varandra förlorar de sin form. På ett vidunderligt sätt blir rostfritt stål och vajrar en metafor för människans tillvaro i ett samhälle. Vi måste lära oss att dansa med, att inte alltid vinna eller få rätt och vi måste inse att vi är högst beroende av varandra. Och att våra olikheter är vår styrka. För det platsspecifika verket på Torsgatan har Isakson Lundin skapat en minimalistisk skulptur som fäst i vägg och tak blir till en tredimensionell teckning, med ett skuggspel som adderar ytterligare en dimension. Det hårda stålet bågnar och har tämjts till en mjuk form som nästa för tankarna till ett dansande partitur.
