Monstrum II, 2011
Lars Nilsson har både intresserat och irriterat en generation yngre konstnärskollegor. Att han i många arbeten har behandlat frågor som den manliga blicken, sexualitet, makt och begär, har upprört. Många har dock insett vikten av att genomlysa just dessa frågor och sätta dem i en kontext av det samtida samhället. Många gånger har Nilsson i verken utgått från ett slags alter ego, både som en ung pojke och en vuxen man, och detta har ytterligare vässat skärpan i de fotografier och skulpturer som han producerat genom åren. De senaste åren har Nilsson framförallt arbetat skulpturalt där själva tillblivelseprocessen mer har styrts av ett spontant och expressivt skapande än av ett idédrivet ideal. Serien Monstrum visades första gången på en utställning hos Galleri Andersson/Sandström i Umeå. I samklang med stora skulpturer berättades en suggestiv historia där skillnaden mellan dröm och verklighet suddades ut. Serien består av bilder som visar en skog, ett ganska eländigt skogsparti som ter sig ogästvänligt och ogenomträngligt. Direkt kopplar hjärnan till brott, till mörka krafter och hot. I själva verket kanske det bara är en övervuxen trädgård, en bit mark som sover sin törnrosasömn i väntan på att en kärleksfull kraft skall ta sig an den. I mötet med Monstrum så blir mötet med våra egna inre föreställningar kanske starkare än mötet med det rent visuella.
