Kahba (2020).
Klara Lidén (född 1979 i Sverige) tillhör den skara svenska konstnärer som helt hoppat över den klassiska karriärstegen med att först få en svensk gallerist för att sedan, eventuellt, även bli representerad i utlandet.
Hon har detta till trots representerat Sverige i Venedigbiennalen och har med sina verk skapat eko både inom och utanför Sveriges gränser. Många av Lidéns verk handlar om gränserna mellan det privata och det publika och om var dessa världar möts – och hur det mötet ser ut. Verken kan handla om hur vi som bor i ett samhälle alla är en del av det, och om det motsägelsefulla i att den gemensamma rösten bygger på det individuella vittnesmålet.
Klara Lidén verkar ibland ha lyft in objekt direkt från gatan. Kahba (2020) är till synes ett sådant verk. Det ser ut som ett helt vanligt elskåp som står utmed gatorna i våra städer och orter runtom i landet, fullt med klotter och små märken. Men kommer du nära inser du att skåpet är gjutet i betong. Det är som ett klotterplank med olika människors tankar, önskningar, ilskor, drömmar, infall och blir till en påminnelse om att vi alla är en del av samhället vi bor och verkar i. Och att även den som kanske inte utåt sett påverkar och agerar i offentligheten, ändå har ett behov av att göra sin röst hörd. Kanske påminner Klara Lidén oss om det viktiga i att lyssna även till dem som inte skriker högst?
