Goddess of Destruction Pallet #1 (2020).
Éva Mag (född 1979 i Rumänien) hade sin hittills största separatutställning 2020 på Bonniers Konsthall. Hon fyllde konsthallen med skrot från sin pappas tomt, skrot han samlat under årtionden. Skroten skulle sorteras och själva sorterande i sig – görandet – blev en av de viktiga pelarna i utställningen. Skrot är per definition skrot, det vill säga osorterade ting som saknar värde. Men är skroten sorterad kan värden skapas genom uppdelningen i olika metaller och material som möjligen kan kapitaliseras och säljas. Men för Mag var sorterandet, görandet och själva handhavandet det viktiga, inte det eventuella ekonomiska värde som kunde skapas.
Och samma arbete, samma görande, återfanns i de skulpturkroppar som låg utspridda i utställningen, varav Goddess of Destruction Pallet #1 (2020) är en. En märklig tygklädd lerkropp ligger på en kopparplåt. Kroppen verkar ha rört sig för spår av lera finns i ett upprepande mönster på plåten runtom kroppen.
Lerklumpen för tankarna till en trött människokropp som ligger skyld under ett tunt tyg. Att skapa mänsklig resonans av enbart en lerklump och tyg är i sig en konst. Men därtill har Mag visat på en rörelse, ett görande. Är det kvinnornas eviga slit genom historien som anas i spåren på kopparplåten? Det eviga kretsloppet av att vakna, göra, göra, göra, sova, vakna, göra, göra och så vidare anas i den nu alldeles stilla kroppen.
Det blir svårt att värja sig inför den märkliga kroppsklumpen, som likt en dåtida krigsherre eller kung på sin granitsockel, här får vila på en hård men rörande vacker kopparplåt som tyst bär upp berättelsen om kroppen som nu blivit still. Det är styrka och sårbarhet i en alldeles särskilt vacker och hjärtskärande kombination.
