År 1910 flyttade Karl Otto Bonnier med familj in i sitt nybyggda hus Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm. Huset blev snart en samlingsplats för författare och konstnärer i familjens umgängeskrets. Här hängdes också de författarporträtt upp som Karl Otto beställt, vilket utvecklade sig till en magnifik konstsamling.
Karl Otto och Lisen Bonnier bodde länge i en stor och solig våning i hörnet av Karlavägen och Sturegatan på Östermalm i Stockholm. Lisen och barnen trivdes mycket bra, medan Karl Otto inte var lika nöjd. Han ville inte bo på fjärde våningen utan ville ha markkontakt.
Karl Ottos före detta svåger, Ernst Thiel som varit gift med Lisens syster Anna, bodde vid den tiden på Djurgården. Han hade fått tillstånd av Djurgårdsförvaltningen att arrendera en stor tomt på Blockhusudden, där Ferdinand Boberg uppförde en mycket ståtlig villa åt honom. Villan blev färdig 1905 och förvandlades så småningom till Thielska galleriet.
Karl Otto vände sig liksom sin förra svåger till Djurgårdsförvaltningen för att förhöra sig om en tomt. Till sin stora glädje erbjöds han en stort tomt nedanför Manillaskolan. På tomten låg redan en byggnad med anor från 1700-talet, det så kallade Kruthuset, men Karl Otto fick också rätt att bygga ett nytt hus på tomten.
Namnet Manilla härrör från 1700-talet då kung Gustav III överlät en bit mark till Spaniens ambassadör Ignacio Maria del Coral y Aquirre. Coral kallade fastigheten för Manilla, efter den spanska kolonin Filippinernas huvudstad.
Villa för litet och stort umgänge
Karl Otto Bonnier gav arkitekten Ragnar Östberg i uppdrag att rita den nya villan som stod färdig 1910. Den 2 september flyttade Karl Otto och Lisen in. Villan byggdes via en matsal samman med Kruthuset.
Karl Ottos och Lisens bostad rymde 15 rum, två badrum och åtta övriga rum. Huset ritades som så mycket annat av Östberg i nationell stil. Paradrummet, den stora matsalen, gick i fornnordisk stil med tunga bjälkar i det höga innertaket.
På Manilla var Karl Otto och Lisen värdar för otaliga tillställningar – stora och små middagar för familj och släkt, författarträffar och mottagningar för celebra gäster, middagar med Juntan och Stipendienämnden och andra möten med vänner och bekanta.
Karl Otto och Lisen Bonnier bodde kvar i huset hela sina liv. Så länge Lisen levde fungerade Manilla som mötesplats för familjen med den stora annandagsjulfesten för fyra generationer som den årliga höjdpunkten.
När Lisen gick bort 1952, 90 år gammal, fanns inget bestämt om vad som skulle hända med Manilla i framtiden. Tor beslutade i samråd med sina två firmabröder att huset och samlingarna skulle ägas av företaget. Nedervåningen skulle även i fortsättningen användas för representation och familjesammankomster, medan övervåningen nyttjas av Tor och hans nya familj. Numer används bara Kruthuset som privatbostad, medan det nya huset används för representation och som konstgalleri.
En unik porträttsamling
Nedre Manilla stod klart vid ungefär samma tid som Thielska Galleriet och Waldemarsudde och i likhet med Ernst Thiel och Prins Eugen ville Karl Otto Bonnier fylla sitt hem med konst. Bankiren, Prinsen och Förläggaren valde även i stort sett samma konstnärer – Carl Larsson, Rickard Bergh, Per Hasselberg och flera andra ur dåtidens svenska konstnärsliv.
I Karl Ottos fall var konstsamlandet förknippat med en vilja att ge förlagets författare ett ansikte. Samlingen är unik i sitt slag, det finns inget annat förlag som har hedrat sina författare på samma sätt.
Hanna Paulis porträtt av Verner von Heidenstam från 1896 blev med Karl Ottos egna ord ”ett första uppslag till samlingen” när han köpte det 1905. Förvärvet följdes snart av Richard Bergs Strindberg, Hanna Paulis Ellen Key, Carl Larssons Selma Lagerlöf, Eugène Janssons Tor Hedberg och senare även Anna Nordengrens Viktor Rydberg och Carl Snoilsky samt J.A.G. Ackes porträtt av Zacharias Topelius.
Idag består samlingen av runt 300 porträtt av såväl författare som diktare och konstnärer från Bellman till Brigitta Trotzig (för att nämna några) i form av statyer, målningar och teckningar.