Bonnier fastigheter

Albert Bonniers Förlag

Albert Bonniers Förlag var länge kärnverksamheten inom Bonniers. 1921 flyttade förlaget in i den vackra fastigheten på Sveavägen 53, en adress där en stor del av den svenska litteraturhistorien skapats.

I en tid av stora idéer utvecklade Albert Bonnier och sonen Karl Otto sitt bokförlag till ett av Sveriges ledande. Konst, entreprenörskap och liberalism satte tonen när epokens intressantaste och mest inflytelserika röster samlades hos Bonniers.

Ju äldre Albert Bonnier blev, desto mer ointresserad blev han av de nya svenska författarna. Ointresset var ömsesidigt. Vändningen kom med Strindberg och Giftasstriden 1884. De unga radikala författarna, som stod på Strindberg sida, såg Bonniers som det självklara valet av förläggare.

År för år tillkom allt fler författare från den unga generationen, och snart var det dags för det banbrytande 1890-talet. 1880-talets svenska litteratur var debattinriktad, naturalistisk realistisk med Strindberg som främsta förebild. 1890-talet blev en reaktion på detta, som inleddes med Verner von Heidenstams Vallfart och vandringsår (som i och för sig utkom redan 1888).

I princip alla nittiotalister gavs ut på Bonniers förlag, förutom Erik Axel Karlfeldt som man genom ett misstag förlorat till ett annat förlag. Bland Bonniers författare återfanns förutom Heidenstam också Selma Lagerlöf, Victor Rydberg, Oscar Levertin, Gustaf Fröding och Per Hallström för att nämna några.

Även nästa generation, de så kallade tiotalisterna, sökte sig till Bonniers. Bland dessa författare fanns Elin Wägner, Hjalmar Bergman, Birger Sjöberg, Per Lagerkvist och många fler.

Karl Otto Bonnier expanderar: Förlag, bokbinderi, Pressbyrån och Dagens Nyheter

Karl Otto fick allt mer att säga till om i förlaget. Ett avgörande ögonblick inträffade på nyåret 1895. Bonniers hade erbjudits tre romaner från det unga Sverige – från Tor Hedberg, Georg Nordensvan och Oscar Levertin. Albert Bonnier tvekade: ”Vet du, jag tror det är bäst, att vi utan vidare skicka alla tre tillbaka”, sade han till Karl Otto. Men Karl Otto stod på sig. Om han nu gav efter för sin far skulle alla hans drömmar om att bli förläggare för den unga litteraturen gå i kras.

Albert hade dock fram till sin bortgång oftast sista ordet. Men efter hans död tog Karl Otto kommandot, och nu hände det saker. År 1904 förvärvade Karl Otto Adolf Bonniers förlag, från sin kusin Isidor. Men fler förvärv skulle komma. Fram till 1917 hade Karl Otto köpt upp tio förlag. Han förvärvade också bokbinderier, och Bonniers ägde nu hela produktionskedjan med sätteri, tryckeri och bokbinderi.

Under Karl Ottos tid ökade också familjens engagemang i Dagens Nyheter och blev 1924 hälftenägare till tidningen. Bonniers genomförde också sin största affär dittills, förvärvet av Pressbyrån.

Fastigheten på Sveavägen

Karl Ottos äldste son Tor Bonnier började arbeta i firman på allvar 1906. Åke Bonnier började året därpå. Eftersom Tor var äldst ansågs det mer eller mindre självklart att han skulle ta över ansvaret för den allt större verksamheten. Mellan 1912 och 1928 fördubblades antalet anställda enbart på de tekniska avdelningarna.

De gamla lokalerna vid Mäster Samuelsgatan blev för trånga och 1921 förvärvade Bonniers fastigheten Sveavägen 56 dit hela verksamheten flyttade. Expansionen av bokförlaget fortsatte och husen runtomkring  förvärvades så småningom. 1980 blev renässanspalatset mot Sveavägen byggnadsminnesmärke. Här har Bonniers bokförlag  kvar sina lokaler än idag.

Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Läs mer